Skip to content

Femte inlägget i läsbloggen

Jag var väldigt skeptisk till den här boken när jag började läsa. Jag tänkte att det kanske skulle bli lite för seriöst och deprimerande. Jag tyckte även att den var väldigt tjock eftersom jag nästan aldrig brukar läsa mycket, och speciellt inte tjocka böcker. Så jag förväntade mig inte så mycket när jag öppnade boken och tänkte ”kommer jag verkligen orka läsa hela?” Men när jag väl började komma in i boken så blev den bara bättre och bättre. Hade redan läst ut halva boken på bara 4 dagar. Den var ganska sorgsen på sina ställen men så är ungdomslivet. Jag tyckte om att få varva mellan både Ester och Johans tankar när jag läste. Det gav mig lite mer förståelse över deras handlingar. Boken är jätte bra och perfekt för tonåringar. En riktig bladvändare. Det tar aldrig slut på händelser vilket gör att man kan läsa hur länge som helst. Jag tycker det är skönt när det är relativt korta kapitel. Det blir på ett sätt enklare att förstå och hänga med i boken. Jag tycker också att man kommer mer ihåg vad som händer och det blir mer ordning. Slutet på boken var helt ok. Man fick inte veta exakt vad som hände och hur det ska fortsätta. Men det är också det som jag tycker är lite spännande, att man får en chans att fundera ut ett slut själv. Fast man blir såklart väldigt fundersam och vill att författaren ska skriva en fortsättning på slutet. Det är så logiskt alla fattar utom du rekommenderar jag verkligen att läsa till dem som gillar äkta tonårsböcker. Det ingår mycket kärlek, besvikelse, avundsjuka, bråk och lite fester här och där. Jag kanske inte skulle rekommendera boken till äldre människor. Eftersom den är riktad till oss tonåringar. Men kanske om någon som är ganska mycket äldre än oss läser boken och får en annan inblick på tonåringar. Att det är faktiskt sådana saker som sker i vårat tonårsliv just nu och något som inte skedde på deras tid. Till ungdomar rekommenderar jag boken, absolut!

 

 

 

Fjärde inlägget i läsbloggen

Boken är skriven i tredje person och är ur både Esters och Johans perspektiv. I ett kapitel om Johan så får man följa han men även Ester. Fast det är mest fokuserat på Johan men att Ester kommer in ibland, eftersom de är kompisar och umgås. Det är precis samma sak i ett kapitel om Ester, att det är mest fokuserat på henne men att Johan kommer in ibland. Så det är ganska logiskt att det handlar mest om Ester om det är ett kapitel om henne. Mina egna tankar om varför författaren valt att skriva i tredje person är egentligen inte så stora. Det hade inte spelat någon roll om det hade skrivits i första person. Det var inget jag faktiskt tänkte på när jag läste. Men nu när jag tänker efter så kanske man kommer in mer i en person när det är jag form.  Det ger en mer trovärdig berättelse eftersom det är någon som själv återger sina upplevelser och delar med sig om vad som händer just nu. Men nu när denna bok är skriven i tredje person kan nog författaren dela med sig mer av vad personerna tänker och känner, och det kanske är lättare.  Men för mig så skulle inte boken blivit ändrad även om den var skriven i första eller tredje person.

Boken har en kronologisk handling med två huvudpersoner.  Handlingen är skriven parallellt mellan huvudpersonerna om vad som händer i nu tid och framåt. Författaren kan ha ett budskap med boken om att nå fram till ungdomar i nutid och även att den håller sig i många år framöver. Den är väldigt hållbar och är verklig för människor nu och i framtiden. Författaren skriver om ett aktuellt ämne som alltid är intressant.

Språket i boken är väldigt enkel och den bör nog vara det om tonåringar ska läsa den, eftersom det är tonårsbok. Den är skriven på ett bra sätt så alla tonåringar kan känna igen sig i språket författaren använder sig av. Inte allt för svåra ord som man inte förstår. Utan meningar och ord  som nästan varje tonåring säger. Till exempel som ”No shit, Sherlock” ”Du är så jävla fin” Kom nu, tjockis” ”Gå tillbaka ut i köket med dig, kvinna!” ”Vad fan gör du här?” Mycket svärord och lite humor är vad författaren tränger in och försöker göra det så tonårslikt som möjligt vilket jag tycker är bra. Svärord är ju väldigt vanligt bland oss ungdomar vilket gör att det blir både roligare och faktiskt lite lättare att läsa och förstå boken. Så jag tycker inte språket är avancerat utan det flyter på väldigt bra. Sedan beror det väl på vad andra ungdomar gillar att läsa. Vissa kanske inte alls tycker om svärord i en bok. Men det är just det som gör en bok till en bra ungdomsbok, svärord alltså. Och såklart så måste det finnas lite humor så inte allt blir torrt. Och det har författaren fått in superbra.

 

 

Tredje inlägget i läsbloggen

Personbeskrivning av Johan

Johan är 16 år och har i fyra år tillbringat mest sin tid med hans bästa kompis Ester. De går i samma klass, sitter bredvid varandra på lektionerna, äter ostmackor på helgerna, kollar på film utan någon pinsam tystnad, de kan sitta i timmar och prata om vad som helst. Johan har varit väldigt försiktig de senaste fyra åren och säkert haft det väldigt jobbigt av att lyssna på Esters tjat om den där snygga hårdrockarkillen med svarta kläder och det långa håret. Men varför har Johan tyckt att det varit så jobbigt och irriterande? Jo, Johan har alltid känt att det inte räcker med bara kompisar. Han vill att det ska bli dem två, tillsammans. Inte bästa kompisar, utan ihop. Det har varit väldigt jobbigt för han att bära på den stora hemligheten han inte sagt till Ester, inte än iallafall. Han är enda barnet i familjen och känner sig väldigt ensam samtidigt som han måste gå igenom en tuff tid med sina föräldrar. De ska nämligen skiljas. Johan har faktiskt haft det på känn.  Johan får stå ut med massa skrikande, gråt och ilska. Han har en tuff tid. Johan är kär i hans bästa vän och hans föräldrar ska skiljas. Kan det bli värre? Jo, det kan det faktiskt. Ester träffar hårdrockarkillen och har till och med sex med han. Såklart så måste hon berätta det för Johan, och då blir ju inte Johan glad precis. Det händer så mycket redan i hans liv, han vill inte höra mer tjat om killen med det ”snygga långa håret” eller något skrikande i köket. Han orkar inte. Johan blir bara argare och argare men Ester förstår inte varför?  Johan har nämligen inte berättat att hans familj ska skiljas heller. Johan har en väldigt svår tid just nu och det kan jag förstå.

En gång får ur sig ”Jag är kär i dig och varit det så länge jag kan minnas” till Ester.  Ester visste inte hur hon skulle reagera och pratade helt enkelt inte med han nästa dagen. De börjar då bråka i flera månader och ignorerade varandra. Johan struntar helt i Ester och tänker inte på henne mer, bryr sig inte helt enkelt. Det händer väldigt mycket i hans liv och han vet knappt vad han ska göra. Han känner sig så ensam. Johan börjar då träffa en annan tjej, Amanda. Han gör henne glad, han skrattar och får han att tänka på annat.

Johan är en typisk killtonåring. Han irriterar sig på när hans mamma ruffsar till hans bruna hår när han precis har fixat till det som han vill ha det. Han tar det första klädesplagget i garderoben och tänker egentligen inte på vad han sätter på sig. Johan kommer alltid i tid till skolan och borde då vara väldigt bra på att passa tider. När Ester inser att hon är kär i Johan så börjar hon tänka på hur han ser ut. Att han faktiskt inte är så tråkig. Bakom de blåa ögonen, musklerna som han har fått av sin favoritaktivitet – orientering, och bakom den tråkiga klädstilen så finns en underbar människa tycker Ester. Och det tycker jag också. För det märks hur Ester verkligen gillar Johan. Han är en äkta vän som man litar på, en riktigt bra kille.  Och varför jag tycker det är för att han faktiskt säger att han är kär i Ester till henne, och inte till någon annan. Han vågar även säga vad som pågår i hans familj. Johan har som sagt en jobbig tid med besvikelse och kärlek vilket alla tonåringar går igenom en tid i livet. Jag märker att han har väldigt svårt att prata om sina föräldrar för sina nära. Kanske är det för att han inte vågar eftersom han ägnar sin tid på att hjälpa Ester och hennes kärleksproblem att Johan glömmer bort sig själv. Och får därför väldigt svårt att prata om sitt liv och vad som pågår. Men han gjorde det iallafall som sagt. Johan är tjurig väldigt ofta i boken. Han blir irriterad på varenda fråga eller kommentar som hans mamma eller pappa ställer. En typisk tonåring helt enkelt.

 

 

 

 

Andra inlägget i läsbloggen

Boken jag valde heter Det är så logiskt alla fattar utom du som är skriven av Lisa Bjärbo. Just namnet på boken påminner mig om en sång som Petter sjunger. Det gjorde att jag fastnade för boken och även namnet. Jag läste på både framsidan och baksidan där det var två olika utdrag ur boken. När jag läste dem så fastande för hur ”vanlig” det verkade. Alltså att det är något som händer just idag i samhället, och på det sättet så tycker jag att den var vanlig. Det gjorde att jag verkligen ville ta den boken och fortsätta läsa. Jag har läst boken och kommit en bit in i den. Än så länge är den hur bra som helst och många kan nog känna igen sig i den. Det är det jag reagerar mest på, att man just kan känna igen sig. Boken handlar mycket om kärlek och tonåren, såklart. Och även om en kille, Johan, som är kär i Ester vilket är hans bästavän sedan länge tillbaka. Filmkvällar, plugg, kolla på tv, sms:a är något de gör hela tiden med varandra, men bara som kompisar. Iallafall enligt Ester. Eftersom Johan väldigt mycket tycker om Ester så har han inte vågat säga vad han egentligen tycker. Han är rädd för att det ska förstöra deras vänskap. Men det finns en sak som förvärrar allt, Ester gillar en annan kille. Och det leder till besvikelse och avundsjuka. Johan har även det ganska svårt hemma. Föräldrarna bråkar och han är rädd att de ska skiljas. Jag tycker att boken är skrivet på ett mycket bra sätt och man förstår fort vad den handlar om. Den är också väldigt lätt att läsa och gör att man speciellt orkar fortsätta läsa den. Jag gillar inte att läsa för stora böcker med mindre text. Denna är alldeles lagom för mig. En jätte bra bok !

 

Min läsplan:

Ca 30 sidor per vecka kommer bli bra för mig

V.8  s. 136 – 166

V.9 s. 167 – 197

V. 10 s. 198 – 228

V. 11 s. 229 – 150

Då har jag bra tid att förbereda mig på de andra sakerna som är : skriva slutreflektion och göra min muntliga presentation

 

 

Första inlägget i läsbloggen

Jag brukar inte läsa så ofta men jag har börjat mer och mer. Det händer oftast när jag är trött eller när jag ska sova. Om jag inte kan sova så tar jag gärna upp en spännande bok vilket gör att jag blir tröttare och kan somna. Jag vet att läsning är väldigt bra för hjärnan och att man får bättre koncentrationssinne. Men jag läser också för att det är ett skönt sätt att slappna av på och det är alltid roligt att läsa något spännande. Ett bra sätt att koppla bort omvärlden ett tag och tänka på annat.  Den bok jag läste senast och fortfarande läser är Mietek Grocher, Jag överlevde. Den handlar om när han hamnade i flera koncentrationsläger men överlevde. Alfons Åberg är den bok jag minns mest att jag läste som barn och är också den fiktiv person som jag minns mest. Det kan nog vara för att jag gillade Alfons Åberg böcker väldigt mycket som barn att han fastnat i mitt huvud.

Jag har bra förhoppningar om läsprojektet vi ska göra. Jag gillar att skriva och det känns också bra att vi ska läsa eftersom jag behöver göra det mer än vad jag redan gör. Jag ser det som en ny möjlighet att bli bättre på att läsa. Det kan bli något jobbigt att läsa alla bloggar om det nu skulle bli så. Men annars så tror jag att det blir jätte bra 🙂

 

Hej världen!

Välkommen till Skolbloggen. Det här är din första bloggpost, automatiskt genererad. Radera den, eller ändra bäst du vill, för att komma igång med bloggandet!

Om du behöver hjälp att komma igång, kolla in alternativen på vår support-sida

Hoppa till verktygsfältet